Life@Linné

Jösses, vilken dag!

Vem skulle kunna tänka sig att jag av alla människor skulle komma för sent till uppropet? (hehe)
Jag och Ida, som jag bor hos nu, cyklade iväg mot skolan med nerverna på topp, cykelkarta på styret och utan att riktigt veta vad vi borde vänta oss. Väl vid skolan fick vi säga hejdå till varandra när jag smög in till föreläsningssalen där mitt upprop redan börjat, och Ida skulle vänta en timma tills hennes började. Den enda personen man kände i den här staden försvann alltså utom synhåll - nu började det på riktigt!

Men efter det något skrämmande uppropet samlades klassen iallafall på skolans baksida, där vi blev tilldelade band med JOM (Journalistik & Medieproduktion) och våra namn på, och nerverna verkade släppa lite grann. Och när våra grymma faddrar visade oss runt skolan & stan började alla blivande journalister prata på massvis med varandra. När vi fick se tältet vid Sveaplan, varifrån nolleradion sänds & där vi sitter och hänger mkt om dagarna, frågade en av faddrarna om någon ville vara med i radio. Why not tänkte jag. Och så var jag det haha. Men oj vad mina händer skakade under intervjun, även om jag kände mig lite stolt att jag trotsade mina nerver hihi :)

Under kvällen hängde vi till en början vid Kattrumpan, där vi försökte undvika att kliva i hundbajs (vissa lyckades bättre än andra...) och som avslutning på kvällen var det en grym kårfest med grym musik grymt mkt dans och grymt härliga människor. Och vilka var kvar sist på dansgolvet om inte Meskalin (vår fantastiska förening!)




Ylva & jag på kårfesten i våra snygga turkosa band :)